Social kompetens eller social rättvisa

SE PÅ DEN GAMLA INDIANKVINNAN utan skor. Se på hennes koncentration för att knyta säcken. Hon ska snart samla krafterna för att få upp den på ryggen. Betänk att hon sedan skall vandra på gatorna med säcken på ryggen upp till en by på bergssluttningarna utanför staden Riobamba. Så som indianerna vandrat i bergen i hundratals år, långt innan vi européer visste vad Amerika var.

Att se det positiva i bilden, hur hon samlar kraft och koncentration för att gå vidare, är kanske svårt men helt möjligt. Men att samtidigt i bilden också se hur orättvisa samhällena är kan göra denna kvinnas kamp till en liten del av något stort: att vi människor odlar känslan för solidaritet. Den nyliberala egoism som en tid blåst över världen finner inga mänskliga argument i bilden av denna indiankvinnas kamp.

Det är grymt att hon, som borde ha all rätt i världen att få avsluta sitt liv i trygga och värdiga former, ska få ett slitsamt slutskede av livet samtidigt som Bill "Microsoft" Gates ska vara god för många miljarder dollar - jag vet inte hur många och det spelar ingen roll, förmögenheten är ändå så orimlig att ingen med förnuftet i behåll kan förstå den, än mindre försvara den.

Kvinnan såg inte att jag fotograferade henne och jag bad inte om tillåtelse - jag ber dock om förlåtelse om hon skulle haft invändningar. Men hon ska veta att jag bara vill beskriva verkligheten som mina ögon ser den, och att det är av kärlek till henne och människorna. Hon kan inte lösa världsproblemen, hon har inte Clintons utsiktspunkt och makt. Hon måste koncentrera sig på sin överlevnad för stunden. Hon har kämpat i sitt liv och hon kämpar fortfarande.

I de sista skälvande månaderna före tusenårsskiftet talas det vitt och brett om social kompetens, men allt mindre om social revolution. Att vara hängiven social rättvisa och solidaritet är inte de fåtaliga mäktigas vision, men är det något flertalet i vår tid och vår värld längtar efter så är det kärleksfull och rättvis fördelning efter mänskliga behov istället för girighet. Längtan att odla det gemensamma samtidigt som vi ödmjukt värnar om det personliga och unika hos varje varelse, att se frihet som varje människas möjlighet att utvecklas efter sina förutsättningar i hägnet av den trygghet som det gemensamma utgör. Social omtanke istället för social (in)kompetens.

Bernt Lindgren
(1999)


© 1999 text o foto: Bernt Lindgren